.jpg)
Hej igen!
Kolla! Jag är trogen er, bloggläsare!
Hittills är det hela EN person som följer min blogg enligt blogspot.com. Så med "bloggläsare" syftade jag på bloggläsare i singularis.
Hinner inte skriva många ord för jag ser land i sikte! (oja, hörde nog hur ni drog en lättnad..)
Sitter på båten påväg till Stockholm, för nu ska vi gå på krogen!! (se på faan)
Imorrn ska det tatueras igen. Pengarna rullar in. Inte för att det behövs med mina 16 000 kr i fickan. Men dom lär ju inte heller vara för evigt.
Jag lagade 45 st sushibitar igår. Med räkor, lax, gurka, avokado, rom, sockerris och wasabi. Stoppade ner dem i en, eller tre, plastlådor.
Varför berättar jag detta? Jo, för nu sitter jag på båten och vräker i mig dessa rullar. Jag sitter alltså här med mina plastlådor, min enorma neongröna tub med wasabi och min plastkopp med soja i. Mycket improvicerande, men gott!
Folk stirrar underligt. Det får mig att tänka på alla de turkar som åker båten och alltid kokar sitt eget té i rökrummet, med något som liknar en plattång. Då stirrade folk också må ni tro!
Jag känner mig som en av dom.
Nu plingar det i plingarn, "bästa resenärer, vi anländer till Grisslehamn om cirka 10 minuter" säger dom på finlandssvenska.
Finlandssvenska alltså... Fast min pojkvän har någon skum fetish för finlandssvenska. Han brukar halvt tvinga mig att prata det emellanåt. Emellanåt då han vill byta ut de vanliga stönen... Han sa att det har nån koppling till hans barndom och mumin. Jag ville nog inte veta mer..
...Vi borde gå till terapeut.
PS. Jag skaffar medusa idag! DS.
fredag 30 januari 2009
Ny start - Ny blogg ?
Då var det dags igen. Det var ju ett tag sen eller femtitolv som jag skrev här. Närmare bestämt 1,25 år sedan. Lite pinsamt hur självupptagen och tråkig man kan vara. Här går jag och skapar mig en blogg men nytt emonamn och emologa och grejer. Riktigt populär blev den allt, efter bara mina tre inlägg, och så går jag och lägger ner den. Och under tiden "slutar" jag vara emo, och när jag väl bestämmer mig för att återvända så stämmer inte riktigt alla hästar in i stallet. Eller hur man brukar säga. Nåja, jag får skapa ny loga. Eller ny blogg? Vad tror ni? Funderar på att börja blogga på emocore.
Fast ja, emocore ja. Jag påstod att jag inte är emo längre, väl? Nåja, jag är nu förtiden.. vad ska vi kalla det.. åskådare!
Nu är jag admin på emocore, en hemsida för alternativa. Rätt trevligt place faktiskt. Du borde testa innan du kommer med fördomar här, hörrdö! Meen.. man tröttnar nog på drygheten, fåfängan och ytligheten där. Fast visst finner man vackra människor dagligen, och visst har jag träffat flera av mina underbara, samt mindre underbara, vänner där.
Fast detdär med vänner vet jag inte längre. ska det alltid vara såhär? Att när man är liten så kretsar livet kring att leka med barbie, hålla handen med pojkarna på rasten, cykla runt byn, eller skicka hemliga lappar på lektionerna, men så fort man växer upp så ska man bli så jävla självupptagen att man inte har tid för att leka längre. Inte längre umgås? För ingen tycks ju vilja stå mig så nära längre, att dom vill leka varje gång man har tråkigt. Nä för nu när man är gammal så har man inte tid, för då ska man fixa på internet, städa sin lägenhet, skaffa försäkring på bilen, resa jorden runt, plugga på prov, sova ut, följa viktiga tv-serier. Såntdärnt som egentligen inte är så viktigt eller som aldrig blir av, alltid uppskjutet. Dom gånger man egentligen har tid så tackar man nej. Har det alltid vart så? Eller är bara nya generationen så? Eller bara mina vänner? hur vet man om vännerna bara lämnat en? Tröttnat.
Nu för tiden strosar jag mest runt på stan ensam, brummar ensam i min bil, äter middag ensam, äter sushi ensam, reser ensam. Stockholm är enda stället jag inte är ensam på, än så länge. Inte för att jag ogillar att vara själv.
Men... Sa jag att jag inte är emo längre??......
Okej, nu har jag nackspärr. För jag ligger i en liten soffa med sex and the city snurrandes på tv:n hos Anne. Är inneboende här denna vecka. Internet laggar. Msn fungerar inte. Läxorna står på kö, men ingenting får man gjort. Anne surar nu och då. Hon påstår att det är för att hon vill vara ifred och inte klarar när det är folk runt henne. Inget personligt tydligen. Nåja, jag tyckte jag kunde låta henne ha sin ensamhet för sig själv så jag fixade upp mig och ringde runt för att försöka ta en fika med någon vän. Andrea var i Finland, Alexandra skulle sova och sen på nåt möte, Celie var faktiskt på Åland, men cruisade med Thorre och Blondie och hade tydligen inte så mycket tid. Catrin tycktes ha all tid i världen men mindre pengar. Puhi däremot var fett på. Så jag stack till Godby, köpte en simdräkt, lämnade en skuld för min touchmobil jag en gång köpt i Godby. Åkte helt random och köpte en satans massa sushi-ingredienser, för nu jävlar skulle det lagas! 45 rullar! För jag behöver ju frukost, lunch, middag och lite snacks, i Stockholm i helgen!
Hursomhelst, inom loppet av vad jag tror var under en timme så hade jag spenderat 132 euro, räknade jag ut medans jag satt i bilen med puhi, dunkandes med byz i bakgrunden, samt en bearneisås-burgare i handen (som egentligen var currysås, fittans mentaltant!). 132 euro är alltså cirka 1300 kr. Nåja, att leva livet vet jag iaf hur man gör. På mitt sätt. Andra super skallen av sig. Men hör och häpna, jag har bara vart på krogen EN gång sen jag blev 18 år. vilket är sedan 26 November 2007. Och det var väl okej. Inte kul, inte underhållande, inte smärtfritt. Men okej.
Nu klarar jag inte av datorn mer. Ber om ursäkt och återkommer i morgon med troligtvis en ny novell.
Vill ni veta hur jag hittade tillbaka hit?
ETT. Alla, och precis ALLA, började skriva i sina bloggar och jag blir bara irriterad över att folk skriver så ointressant, och så måste jag tävla med dom lite undermedvetet och skriva keewl text. (=lång text med oförståeliga ord, som mest bara handlar om kritik och idiotiska åsikter)
TVÅ. Rektorn skickade mig till en psykolog för att undersöka vad jag har för psykiska nertyngande problem som trycker ner mig i sängen igen varje morgon så jag inte tar mig i tid till skolan en enda morgon. Katastrof! Men ja, väl där insåg jag, att fan, jag är ju tyngd.
PS. Simning imorrn kl 08 med skolan, och jag har mens! Simmar ändå. Lite lingonsylt skadar inte :)
Och antingen luktar mina fingrar nu sushi.. eller mens. Svårt att avgöra. DS.
Puss // Hippie
Fast ja, emocore ja. Jag påstod att jag inte är emo längre, väl? Nåja, jag är nu förtiden.. vad ska vi kalla det.. åskådare!
Nu är jag admin på emocore, en hemsida för alternativa. Rätt trevligt place faktiskt. Du borde testa innan du kommer med fördomar här, hörrdö! Meen.. man tröttnar nog på drygheten, fåfängan och ytligheten där. Fast visst finner man vackra människor dagligen, och visst har jag träffat flera av mina underbara, samt mindre underbara, vänner där.
Fast detdär med vänner vet jag inte längre. ska det alltid vara såhär? Att när man är liten så kretsar livet kring att leka med barbie, hålla handen med pojkarna på rasten, cykla runt byn, eller skicka hemliga lappar på lektionerna, men så fort man växer upp så ska man bli så jävla självupptagen att man inte har tid för att leka längre. Inte längre umgås? För ingen tycks ju vilja stå mig så nära längre, att dom vill leka varje gång man har tråkigt. Nä för nu när man är gammal så har man inte tid, för då ska man fixa på internet, städa sin lägenhet, skaffa försäkring på bilen, resa jorden runt, plugga på prov, sova ut, följa viktiga tv-serier. Såntdärnt som egentligen inte är så viktigt eller som aldrig blir av, alltid uppskjutet. Dom gånger man egentligen har tid så tackar man nej. Har det alltid vart så? Eller är bara nya generationen så? Eller bara mina vänner? hur vet man om vännerna bara lämnat en? Tröttnat.
Nu för tiden strosar jag mest runt på stan ensam, brummar ensam i min bil, äter middag ensam, äter sushi ensam, reser ensam. Stockholm är enda stället jag inte är ensam på, än så länge. Inte för att jag ogillar att vara själv.
Men... Sa jag att jag inte är emo längre??......
Okej, nu har jag nackspärr. För jag ligger i en liten soffa med sex and the city snurrandes på tv:n hos Anne. Är inneboende här denna vecka. Internet laggar. Msn fungerar inte. Läxorna står på kö, men ingenting får man gjort. Anne surar nu och då. Hon påstår att det är för att hon vill vara ifred och inte klarar när det är folk runt henne. Inget personligt tydligen. Nåja, jag tyckte jag kunde låta henne ha sin ensamhet för sig själv så jag fixade upp mig och ringde runt för att försöka ta en fika med någon vän. Andrea var i Finland, Alexandra skulle sova och sen på nåt möte, Celie var faktiskt på Åland, men cruisade med Thorre och Blondie och hade tydligen inte så mycket tid. Catrin tycktes ha all tid i världen men mindre pengar. Puhi däremot var fett på. Så jag stack till Godby, köpte en simdräkt, lämnade en skuld för min touchmobil jag en gång köpt i Godby. Åkte helt random och köpte en satans massa sushi-ingredienser, för nu jävlar skulle det lagas! 45 rullar! För jag behöver ju frukost, lunch, middag och lite snacks, i Stockholm i helgen!
Hursomhelst, inom loppet av vad jag tror var under en timme så hade jag spenderat 132 euro, räknade jag ut medans jag satt i bilen med puhi, dunkandes med byz i bakgrunden, samt en bearneisås-burgare i handen (som egentligen var currysås, fittans mentaltant!). 132 euro är alltså cirka 1300 kr. Nåja, att leva livet vet jag iaf hur man gör. På mitt sätt. Andra super skallen av sig. Men hör och häpna, jag har bara vart på krogen EN gång sen jag blev 18 år. vilket är sedan 26 November 2007. Och det var väl okej. Inte kul, inte underhållande, inte smärtfritt. Men okej.
Nu klarar jag inte av datorn mer. Ber om ursäkt och återkommer i morgon med troligtvis en ny novell.
Vill ni veta hur jag hittade tillbaka hit?
ETT. Alla, och precis ALLA, började skriva i sina bloggar och jag blir bara irriterad över att folk skriver så ointressant, och så måste jag tävla med dom lite undermedvetet och skriva keewl text. (=lång text med oförståeliga ord, som mest bara handlar om kritik och idiotiska åsikter)
TVÅ. Rektorn skickade mig till en psykolog för att undersöka vad jag har för psykiska nertyngande problem som trycker ner mig i sängen igen varje morgon så jag inte tar mig i tid till skolan en enda morgon. Katastrof! Men ja, väl där insåg jag, att fan, jag är ju tyngd.
PS. Simning imorrn kl 08 med skolan, och jag har mens! Simmar ändå. Lite lingonsylt skadar inte :)
Och antingen luktar mina fingrar nu sushi.. eller mens. Svårt att avgöra. DS.
Puss // Hippie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
