Födelsedagar, körtelfeber och efterlängtade ankomster.

Jo förresten fan. Min födelsedag blev sådär. Nämligen såhär;

Natten till måndag ger mamma mig starka piller som man först blir hög av så man inte ska känna smärta. Sen slocknar man inom 1-2 timmar. Jävlar mamsen! varför hade hon inte berättat att vi hade såna här hemma tidigare då jag försökte ta livet av mig med ipren? :DJag kunde nämligen inte sova eftersom ja var tvungen att ligga och spotta 24/7 för annars hade jag kvävt mig i mitt eget saliv då jag inte kunde svälja det.

06:17 - Vaknar. För 8:de gången av att jag inte kan andas. Funderar på att åka till akuten men tar några upplösande halstabletter istället och går o lägger mig igen för att hoppas på att jag nånsin vaknar igen.

07:00 - Jodu, nog fan vaknade jag. För nu hade nämligen alla morgonmänniskor börjat vakna och ta sig mot studier och jobb. Dessutom var det min födelsedag och alla var tralliga och hade ett satans morognhumör, så 32 sms fick jag och 17 pers ringde mellan 7-10 för att gratulera och det enda jag kunde svara var ungefär ett "MMMMH" och sen var jag tvungen att lägga på och messa och förklara hur det låg till. Ett satans samvete fick man på sig.

09:55 - Ajsatan! måste ringa hälsocentralen o fråga ifall ja har streptokocker eller inte! Så ja ringer upp... JO MEN TJENA. Vad hade jag förväntat mig?

"he.. he. hej.de eh nahtalieh reehnnn n n n. schkul vilj veitha ifall ja ha streptokocker..." jag sa försiktigt "vänta" -___-'

Ja gick fram till Nicke, satte luren i hans hand och skrev på tidningen;

"TA REDA PÅ OM JAG HAR STREPTOKOCKER!" Nej det hade jag inte. Det var bara att klä på sig o ta sig till stan för att förbereda sig på en natt eller en vecka på sjukhuset. För något vatten hade jag inte fått i mig sen i fredags. Skulle få drop. Och ta körtelfeberprov.

ÄH palla ta storyn såhär lång då. Kort sagt. Jag placerade mig på akuten och kom inte därifrån förrän dom fick veta vad jag hade för fel. Vilket tog 6 timmar. För körtelfeber va de inte heller.Det var en vanlig jävla infektion. HEUREKA! Va allt kan vända så snabbt!Detta innebar ju att jag kunde åka till Jocke i helgen och kanske kunna va me på gymnastiken på onsdag OCH träffa simon efter sjukhusbesöket! För infektion smittar inte. Simon hade nämligen kommit tillbaka från praktiken efter 2 månader.

Whatever. Jag fick recept så ja blir frisk inom onsdag säger dom.Skulle hämta ut pillrerna från apoteket o sen dra vidare till simon. Apotekarn tittade en bra stund på receptet och sen på mig, sen på receptet o sen på mig. Sen sa han; "Jaha... Vilken doktor har du nu övertalat om att få ta självmord? . . dethär receptet är ju 3 ggr så starkt som det får vara.."eheh. De där löste sig efter ja hade dragit hela hälsostoryn från fredag 21:00 till måndag 16:30.

Allt svängde.

Jag träffade Simon och Laura. Vi fyllde år idag! :D

Jag får träffa Jocke och shoppa i norrköping, vi kan äta på restaurang och mysa utan att ja smittar honom. Men framför allt.

Jag kan äta och röka igen! Nästan..

Jag kom hem sent. Det var den födelsedagen det. Skulle äta middag och p.g.a. allt med akuten o mediciner o allt stoj så kom inte en enda familjemedlem ihåg att säga grattis idag.

Pallade inte påpeka det.

Kan ju även tillägga att min förra födelsedag firades på Åbo universitetssjukhus pga av förlamad arm och handikapp efter en krock och en flygtur på 14 meter.

Jag har redan börjat packa inför min 18 års dag -____-'

Bilden är från i torsdags då det sket sig mellan mig och Jocke ett tag. Det är så när man är tillsammans med en kvinnoförnedrande antifeministisk anarkist med ett brutalt jävla stort ego. Men annars e han rätt bra. :P

Färger och allt på bilden är äkta. Har bara ändrat filter i photoshop.