.jpg)
Bad day.
Idag har jag lärt mig att hur tidigt du än startar från Kungsängen en söndagnatt/morgon så kommer du aldrig hinna fram i tid.
Vi startade 04:35 inatt för att ta oss hem, och jag var på Gullmars (4 stationer från Niklas) kl 06:40. Jag ringde Niklas och bad honom packa ihop mina grejer och komma ner till perrongen med dem så jag skulle hinna till båten hem som gick 07:45. Han tycktes bli jättesur och jag tänkte att jaha, jag får väl springa då. Men han hade ju all rätt att bli sur med tanke på att jag
1. kom hem ca 7 timmar senare än jag lovat
2. ringde och väckte honom en söndagsmorgon
3. ber honom gå ut i kylan fort som fan
Stackarn... Jag satt och hade sjuukt dåligt samvete på tunnelbanan och gjorde mig beredd för att kliva av tåget och kuta fort som fan till hans lägenhet. Men näej, jag hann inte långt. För där stod redan Niklas med grejerna och tittade ner i marken. Jag kramade om honom, vi sa inte ett ord. Jag bara grät.
Nu ska ni veta att jag är en jävligt känslokall person och får ALDRIG dåligt samvete. Helt totalt samvetslös. Men nu jävlar hade bubblan spruckit, för satan vad dåligt samvete jag hade. Det slog mig att jag nog gått och fångat världens underbaraste pojkvän. Han följde med mig in till stan och vi hann kramas ungefär 45 minuter extra. Men nu ska jag inte göra dethär till en kärleksberättelse, så vi hoppar fram i tiden lite.
Jag som hade dygnat hela natten så deckade genast på första bästa bord i caféet på båten. Mitt under min skönhetssömn (nåja, med smink i hela ansiktet, rödsprängda, söndergråtna, ögon, en svullen medusa och frilla som liknar herr Einsteins), så kommer en tant fram och skakar om mig. Jag tittar upp och utbrister med min totalt groteska andedräkt att jag inte har någon skola idag (detta är en standardreplik en vanlig vardagsmorgon hemma hos mig). Tanten ser förvirrad ut och frågar om jag mår bra. Om jag ätit något och om jag behövde vatten. Jag tänkte att det enda jag behövde var ju en cigg, men skulle man vara så oförskämd och svara det?
Nae, jag svarade att allt var bra och att jag får mat så fort jag kom hem. Hon såg mest besviken ut och gick. Som om hon hade sett fram emot att få mata mig.
Jag går och tittar in i rökrummet för att se om någon turk står och röker, som jag kunde tigga cigg av. Men näpp! Ingen turk med sitt hemlagade té i rökrummet idag. Men eftersom det inte var någon där så passar jag på. Med mitt enorma cigarettbehov så börjar jag kolla i askkopparna efter långa fimpar. Jag hittar två, plockar upp och röker dem snabbt så ingen skulle hinna se. Jag vinglar strax därefter ut genom dörren igen med väärldens nickokick. Jag sätter mig ner i en soffa och fryser och skakar och ser allmänt jättebakis ut. Efter ca 10 minuter hade samma gubbe gått förbi och spanat på mig 4 ggr. Men nu kommer han till slut fram. Och det handlar inte om "åh du är så vacker" eller "vilket fint hår ohlala!" , som det brukar (haha! jafan man behöver ju inte ens fråga sig varför. En titt i spegeln skulle svarat på det). Nej, det han vill mig är att han vill .. hör här.. skänka mig pengar och lära sig spela poker. Så jag får 55 kronor mot att vi tillsammans skulle gå och spela poker på automaten och han skulle få lära sig. Lite skumt verkade det visst, men vi skulle iaf dela på vinsten. Han börjar prata om min skola och Ålands turistmöjligheter och jag står där och svamlar på i all min bakfylla. Sedan kommer hans fru och han lämnar mig med automaten och önskar mig lycka till. Jag vann faktiskt 120 kr och gick och köpte mig två ciggpaket.
Nu är jag hemma, helt slut, smutsig, äcklig, grå och fortfarande med sjukt dåligt samvete.
Ska gå i duschen nu och sen iväg på jobb som alla söndagar. Tillbaka bakom grillen.
Har skrivkramp. Hejdå!
Idag har jag lärt mig att hur tidigt du än startar från Kungsängen en söndagnatt/morgon så kommer du aldrig hinna fram i tid.
Vi startade 04:35 inatt för att ta oss hem, och jag var på Gullmars (4 stationer från Niklas) kl 06:40. Jag ringde Niklas och bad honom packa ihop mina grejer och komma ner till perrongen med dem så jag skulle hinna till båten hem som gick 07:45. Han tycktes bli jättesur och jag tänkte att jaha, jag får väl springa då. Men han hade ju all rätt att bli sur med tanke på att jag
1. kom hem ca 7 timmar senare än jag lovat
2. ringde och väckte honom en söndagsmorgon
3. ber honom gå ut i kylan fort som fan
Stackarn... Jag satt och hade sjuukt dåligt samvete på tunnelbanan och gjorde mig beredd för att kliva av tåget och kuta fort som fan till hans lägenhet. Men näej, jag hann inte långt. För där stod redan Niklas med grejerna och tittade ner i marken. Jag kramade om honom, vi sa inte ett ord. Jag bara grät.
Nu ska ni veta att jag är en jävligt känslokall person och får ALDRIG dåligt samvete. Helt totalt samvetslös. Men nu jävlar hade bubblan spruckit, för satan vad dåligt samvete jag hade. Det slog mig att jag nog gått och fångat världens underbaraste pojkvän. Han följde med mig in till stan och vi hann kramas ungefär 45 minuter extra. Men nu ska jag inte göra dethär till en kärleksberättelse, så vi hoppar fram i tiden lite.
Jag som hade dygnat hela natten så deckade genast på första bästa bord i caféet på båten. Mitt under min skönhetssömn (nåja, med smink i hela ansiktet, rödsprängda, söndergråtna, ögon, en svullen medusa och frilla som liknar herr Einsteins), så kommer en tant fram och skakar om mig. Jag tittar upp och utbrister med min totalt groteska andedräkt att jag inte har någon skola idag (detta är en standardreplik en vanlig vardagsmorgon hemma hos mig). Tanten ser förvirrad ut och frågar om jag mår bra. Om jag ätit något och om jag behövde vatten. Jag tänkte att det enda jag behövde var ju en cigg, men skulle man vara så oförskämd och svara det?
Nae, jag svarade att allt var bra och att jag får mat så fort jag kom hem. Hon såg mest besviken ut och gick. Som om hon hade sett fram emot att få mata mig.
Jag går och tittar in i rökrummet för att se om någon turk står och röker, som jag kunde tigga cigg av. Men näpp! Ingen turk med sitt hemlagade té i rökrummet idag. Men eftersom det inte var någon där så passar jag på. Med mitt enorma cigarettbehov så börjar jag kolla i askkopparna efter långa fimpar. Jag hittar två, plockar upp och röker dem snabbt så ingen skulle hinna se. Jag vinglar strax därefter ut genom dörren igen med väärldens nickokick. Jag sätter mig ner i en soffa och fryser och skakar och ser allmänt jättebakis ut. Efter ca 10 minuter hade samma gubbe gått förbi och spanat på mig 4 ggr. Men nu kommer han till slut fram. Och det handlar inte om "åh du är så vacker" eller "vilket fint hår ohlala!" , som det brukar (haha! jafan man behöver ju inte ens fråga sig varför. En titt i spegeln skulle svarat på det). Nej, det han vill mig är att han vill .. hör här.. skänka mig pengar och lära sig spela poker. Så jag får 55 kronor mot att vi tillsammans skulle gå och spela poker på automaten och han skulle få lära sig. Lite skumt verkade det visst, men vi skulle iaf dela på vinsten. Han börjar prata om min skola och Ålands turistmöjligheter och jag står där och svamlar på i all min bakfylla. Sedan kommer hans fru och han lämnar mig med automaten och önskar mig lycka till. Jag vann faktiskt 120 kr och gick och köpte mig två ciggpaket.
Nu är jag hemma, helt slut, smutsig, äcklig, grå och fortfarande med sjukt dåligt samvete.
Ska gå i duschen nu och sen iväg på jobb som alla söndagar. Tillbaka bakom grillen.
Har skrivkramp. Hejdå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar