Sagor för barn som är vuxna nu

Jag är alltid sen med allt. Jag har alltid legat ett litet steg efter och haft mina egna åsikter och kanske inte alltid förstått att "fasen Nathalie! Det var nu du skulle vart tyst!"

Men istället förklarar jag för den muskulösa negern som sitter sätet bredvid mig på tåget att han tappat sin plånbok i min handväska. Och det blir ett jävla liv!

Eller också förklarar jag för tanten i kiosken som faktiskt sålt tobak och bärs åt mig sen jag var 15 (eftersom jag lyckats intala henne att jag är 19 nu) jag förklarar att jag nyss börjat 1:an i handels och att moppen står parkerad i sittkoffs eller att mamma inte låter mig pierca mig. Smart!

Jag har också svårt för att INTE binda nära kontakter. Exempel 1; kioskkärring.

Jag har också fått höra att jag är folks största förebilder. Men haha, så fel dom kan ha då det argumenterar emot sig självt då jag hör att jag är fjortis, emowannabe, feg samt egoistisk. Ja, främst det där - egoistisk - har man fått höra. Men herregud jävla patetiskt vackra barn! Se på er själva och se på världen, hur den såg ut då, och nu. Det behövs bara en titt på 5 år tillbaka. Idag är du tvungen att ha lite av en egoist och en djävul i dig!

Men du är också tvungen att vara den där svaga, hon som är tvungen att sitta och lyssna på all kritik så som då mormor säger "rak i ryggen flicka, du ser ju tjock ut!" eller "men gudars flicka lilla! vad har du gjort med håret? Har du målat huset? Det ser ju förjäkligt ut!" och därmed var man inte välkommen på nästa års släktträff. Eller då mamma skäller ut dig för något systrarna gjort så som "har du vart och nallat av min choklad nu igen?" eller "varför kan du aldrig lära dig att stänga dörrarna?! Huset värms inte av sig själv!",

då har man sån jävla lust att skrika att det faktiskt är såhär man ser ut, att det här faktiskt är ens egen stil eller att ja, allt är mitt fel! speciellt tsunamin och 11 september attacken! Allt! Men man vet att det bara blir värre. Så man är tyst. Tar emot. Håller det på insidan.

Det här får väl duga som en början på min blogg, för nu ska jag spela lite thecrims och pimpland, sen sova!

Det är min verklighet det där med spel och photoshop. Palla en verklighet. Alla andra ignonerar den ju. Dom tänker så idiotiskt, så ironiskt i motsats till självklara tankar. Man undrar, är jag så dum så jag inte fattar att man ska va så dum och IQ-befriad och varför har inte jag de där fördomarna eller varför tror inte jag på gud och varför påstår inte jag att man är kristen för att man bor i ett land där alla andra är det eller varför förstår jag mig på saker ingen av mina vänner tycks förstå.

Jag menar bara att.. så idiotiska förslag, kommentarer och motargument jag får höra varje dag, det är ledsamt.Man ska vara en egoist!

Det här inlägget skulle väl bara vara ett vanligt, standard, tråkigt, kort "hej nu har jag äntligen skaffat mig en blogg!" inlägg.

Men jag är inte som alla andra!

EDIT: gud så emo det lät. cuttcutt!